Centerpartiets historia är en spännande berättelse om ett parti som har förändrats och utvecklats genom tiderna. I detta blogginlägg ska vi ta en närmare titt på några av de viktigaste händelserna och personerna som har format Centerpartiet till det det är idag.
Centerpartiet har sina rötter i bonderörelsen som uppstod i början av 1900-talet. Det var en tid då lantbrukarna kände sig missgynnade och marginaliserade av de styrande partierna. De ville ha mer inflytande över sin egen situation och över samhällsutvecklingen. Därför bildades Bondeförbundet 1913 som ett intresseparti för landsbygdens folk.
Bondeförbundet hade dock inte en enhetlig linje från början. Det fanns olika falanger och fraktioner som hade olika syn på politiska frågor. Det ledde till splittringar och konflikter inom partiet under de första åren. Det var först 1921 som partiet enades kring ett gemensamt program som betonade frihet, demokrati och decentralisering.
Under 1920- och 1930-talen växte Bondeförbundet i styrka och inflytande. Partiet deltog i flera regeringar, både med socialdemokraterna och med högern. Partiet drev igenom flera reformer som gynnade lantbruket och landsbygden, men också andra frågor som folkbildning, socialförsäkringar och försvarspolitik. Partiet fick också flera karismatiska ledare som Axel Pehrsson-Bramstorp, Olof Olsson och Gunnar Hedlund.
Under krigstiden var Bondeförbundet en del av den samlingsregering som leddes av socialdemokraten Per Albin Hansson. Partiet stödde den neutrala hållningen och bidrog till att hålla Sverige utanför kriget. Efter kriget fortsatte samarbetet med socialdemokraterna fram till 1957, då partiet bytte namn till Centerpartiet för att markera sin breddning och modernisering.
Centerpartiet blev på 1960-talet ett tydligt borgerligt alternativ till socialdemokratin. Partiet tog ställning för marknadsekonomi, frihandel, miljöskydd och internationell solidaritet. Partiet fick också en ny dynamisk ledare i Thorbjörn Fälldin, som blev statsminister 1976 när de borgerliga partierna vann valet och bildade regering för första gången på 40 år.
Centerpartiets storhetstid varade dock inte länge. Redan 1978 sprack den borgerliga regeringen på grund av kärnkraftsfrågan, där Centerpartiet var emot och de andra partierna var för. Fälldin blev statsminister igen 1980, men regeringen föll 1982 efter ett misstroendevotum i riksdagen. Därefter följde en lång period av nedgång och kris för Centerpartiet.
Under 1980- och 1990-talen hade Centerpartiet svårt att hitta sin profil och position i svensk politik. Partiet förlorade väljare till både socialdemokraterna och moderaterna, samt till nya partier som kristdemokraterna och miljöpartiet. Partiet bytte också ledare flera gånger, från Fälldin till Karin Söder, Olof Johansson, Lennart Daléus och Maud Olofsson.
Centerpartiet ingick åter i regeringsställning mellan 1991 och 1994, samt mellan 2006 och 2014, tillsammans med moderaterna, folkpartiet (nuvarande liberalerna) och kristdemokraterna. Partiet drev igenom flera reformer som gynnade landsbygden.