Sverigedemokraternas Historia: Från högerextremism till riksdagens näst största parti
Sverigedemokraterna (SD) är ett politiskt parti som grundades 1988 med ett nationalistiskt och invandringskritiskt program. Partiet har sedan dess genomgått flera förändringar i sin ideologi, organisation och framtoning. I denna bloggpost ska vi ge en översikt över Sverigedemokraternas historia, från dess rötter i högerextrema och rasistiska rörelser till dess nuvarande position som riksdagens näst största parti och en del av ett konservativt block i svensk politik.
Partiets etableringsperiod (1988–1998)
Sverigedemokraterna bildades den 6 februari 1988 av personer som tidigare varit aktiva i olika nationalistiska och rasistiska partier och organisationer, såsom Framstegspartiet, Sverigepartiet, vit makt-rörelsen och Bevara Sverige Svenskt (BSS). Bland partiets grundare och tidiga ledare fanns personer med kopplingar till nazismen, som Leif Ericsson, Gustaf Ekström och Anders Klarström. Partiet kännetecknades av högerextremism och aktivism, och använde sig av uniformer, symboler och slagord som förknippades med fascismen. Partiet hade också ett starkt motstånd mot invandring, globalisering och mångkulturalism, som man ansåg hotade den svenska nationen och kulturen. Partiet deltog i flera val under denna period, men fick endast marginella röstandelar och några få mandat i kommunfullmäktige.
Partiet reformeras (1999–2004)
År 1995 blev Mikael Jansson ny partiledare för Sverigedemokraterna, och inledde en process av ideologisk och organisatorisk reformering. Partiet bröt gradvis med sina kopplingar till vit makt-rörelsen och nynazismen, och förbjöd bland annat uniformsliknande klädsel på möten. Partiet började också motivera sitt motstånd mot invandring med ekonomiska och sociala argument, snarare än biologiska eller kulturella. Partiet försökte också bredda sin politiska agenda till att omfatta andra frågor än invandring, som välfärd, skola, brottslighet och försvar. Partiet ökade något i väljarstöd under denna period, men lyckades inte komma in i riksdagen eller Europaparlamentet.
Partiet växer (2005–2009)
År 2005 valdes Jimmie Åkesson till partiledare för Sverigedemokraterna, och tog över makten från den äldre generationen av partiföreträdare. Åkesson var en del av den så kallade ”de fyras gäng”, som bestod av honom själv, Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias Karlsson. Dessa fyra hade alla en bakgrund i partiets ungdomsförbund, Sverigedemokratisk Ungdom (SDU), och hade en mer moderat profil än sina föregångare. De fyras gäng fortsatte att reformera partiet i en mer pragmatisk och professionell riktning, och satsade på att förbättra partiets image, kommunikation och organisation. De fyras gäng lyckades också locka fler väljare till partiet genom att framhålla invandringsfrågan som partiets främsta profilfråga.